Nu börjar jag undra??!

Ja, nu undrar jag om jag ligger här för verken eller psyket!? Gråter och gråter till och från. Men så ska det kanske vara. Dom säger ju att fibromyalgi kommer av en massa nertryckts känslor och upplevelser i livet och att vi som drabbas av den är människor som väldigt sällan tänker på sig själva, som jobbar inom vårdyrket och som ger och ger av sig själva. Och konstigt nog dom som jag träffat här som är här av samma anledning som jag jobbar inom vården!
Och mitt sökande och längtan att bli älskad och att få leva i tvåsamheten.
Ska jag någonsin lyckas hitta kärleken igen. Den riktiga, det sägs att dom som jag aldrig tror att dom förtjänar att bli älskade. Varför....