När jag gick till jobbet i kväll så sjöng fåglarna så underbart, det e vår . Man blir lite kär. Kär i livet. Det finns så mycket vacker om kring oss som vi inte alltid tänker på, små o stora underverk.
När jag gick där så kom en moped körandes förbi mig, och ljudet o doften gjorde att jag fick en sån där känsla i magen, minnen från tonårstiden, kärleken, kompisar. Bekymmersfritt liv, ja förutom dom gånger man va olyckligt kär. Hade sett en fjäril på dan när jag satt på balkongen och drack kaffet, tänker alltid på Janne när jag har en fjäril omkring mig. E det en vink från honom att han finns hos oss här ibland. Tänker till o från på honom. Varför drabbades han så hårt som han gjorde. Varför drabbas en del människor av så mycket ?!
Funderar på om jag kommer finna denna kärlek igen, och varför tog man inte vara på den när den fanns där? Tänk så o klok man är när man e ung. Man tror man gör rätt och lyssnar inte på sitt inre. Förresten e man inte så mycket klokare idag. Lyssnar man på sitt hjärta eller går man på sin magkännsla eller tänker man för mycket på vad folk säger eller skulle tycka. Jag vet inte,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar