Satt i köket och åt middag och tittade ut på det vackra utanför fönstret. Em solen ligger på det röda huset och träden i backen, och plötslig kände jag mig så sorgsen igen. Varför kommer detta över mig bara så där. Pratade lite med hundarna skrattade lite åt dom, för nu försökte Tuva få igång Bowser att busa men eftersom hon bannat honom ordentligt förut så litar han nog inte riktigt på henne, men dom sprang lite fram o tillbaka så snart så.
Ibland e ensamheten riktigt jobbig! Vart tog livet med en man att dela vardagens alla små bestyr med vägen, vart tog drömmen om semester med kärleken vägen gemenskapen planerandet av framtiden m.m. Någon att ta hand om någon som tar hand om. Just nu känns det som alla omkring mig har just detta. Usch vad deppigt det blev. Som sagt, " det e bara o bryta ihop o gå vidare".
Ta tag i berget med disk och sedan dammsuga !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar